Skrivet av Pernilla Berghé, Toves mamma
7
januari 2007
Toves assistent Ingrid ska
sluta som assistent för Tove. Hon har fått erbjudande om att bli
lärare för förskoleklassen istället för Liisa som
ska vara tjänstledig i vår. Ny assistent istället för
Ingrid blir Anja, som tidigare jobbat som assistent på Hallabroskolan
till en liten kille. Anja verkar jättebra men det är en stor sorg
att Ingrid lämnar oss. Vi har jobbat ihop sen Tove var 1,5 år och
jag måste säga att jag lider av separationsångest. Tove verkar
mogen att lämna Ingrid, men jag är det verkligen INTE. Man vet vad
man har men man vet inte vad man får.
För att Tove ska få möjlighet att lära sig så mycket
som möjligt ska hon gå tisdag, onsdag och fredag på Humlebaggen.
Tisdag och onsdag ska hon åka taxi från Humlebaggen till fritis
i Backaryd. Hon kommer dit ca 13.30 och sen hämtar vi henne där
kl 16.00. På fredagen hämtar jag Tove på Humlebaggen kl 13.00
och åker sen hem och jobbar hemifrån på eftermiddagen. Måndag
och torsdag är Tove i Backarydsskolan kl 7-16.00. De dagarna är
främst inriktade på social träning och repetetion. Det nya
hon lär sig lär hon sig på Humlebaggen. Hon älskar att
jobba med Viola och Cissi och hon är verkligen SÅ duktig.
Jag
har inte skrivit dagbok på ett bra tag. Allt har lunkat på i sin
gilla gång för Tove. Tre dagar på Humlebaggen och två
dagar i Backaryd. Det funkar jättebra med taxiresorna. Chauffören
går med in på fritis och lämnar av henne, och Tove älskar
att åka ”buss” som hon säger. Hon trivs bättre
och bättre på Humlebaggen och sämre och sämre i Backaryd,
tyvärr. Om hon fick välja skulle hon vara på Humlebaggen jämt.
Hon skriker ”nej” när jag säger att hon ska till skolan
i Backaryd. Men när hon väl kommer dit går det bra, även
om hon håller sig lite på sin kant. ”Hon vill inte vara
med” säger både Anja och barnen. ”Varför vill
hon inte vara med” frågar jag mig. Därför att hon känner
sig annorlunda och utanför förstås. Detta är vårt
största bekymmer just nu.
Själv började jag med nya arbetsuppgifter i höstas så
jag har lagt en hel del tid och energi på det. Så mycket att jag
till slut blev sjukskriven för utmattningsdepression. Jag blev sjukskriven
27 mars och ska vara hemma på heltid till och med 10 juni. Från
den 12 juni ska jag arbeta på halvtid. Vi får se hur länge
det blir.
Här har jag listat den hjälp Tove får i skolan:
Bildschema. Särskolan har gjort en veckobok som alltid ligger i hennes skolväska.
Dator. Särskolan och grundskolan har var sin dator, och vi har dator hemma också.
Programvaran
Widgit. Särskolan och grundskolan har var sin licens. (Vi
har den även hemma, vi fick den från hab.) I programmet finns
både
PCS-symboler och TAKK-ordbank.
Andra programvaror. Teckenhatten 1 och 2 finns både i skolan och särskolan. Särskolan har också ett program som bland annat övar prepositioner. (Teckenhatten har vi även hemma, som vi betalat själva.)
Digitalkamera och färgskrivare. Skolan och särskolan har både kamera och skrivare. Tove har en egen kamera, som vi köpt, som alltid ligger i hennes skolväska. (Den använder vi också hemma för att hon ska kunna visa vad hon gjort på fritiden).
Kontaktbok
(där vi meddelar oss skola/hem) och en Skrivbok
där Tove själv klipper/klistrar bilder från dagens aktiviteter
och själv skriver på datorn
vad hon gjort. Detta visar hon sen på fritis och hemma.
Speciell
sax
som fjädrar ut av sig själv. I början kunde hon bara trycka
ihop saxen, inte dra isär den igen. Då var den fjädrande
saxen suverän. Nu
kan hon klippa med en vanlig sax. (Både särskolan och grundskolan
har några sådana saxar.)
Extra stora trehjulingar behövs eftersom hon, och flera andra barn, inte kan cykla på en tvåhjuling än. (Finns bara på särskolan).
Olika typer av material för att träna TAKK - böcker, memory, filmer, sånger osv (särskolan betalar det mesta, men vi har köpt hem en del också).
Hon får simma varje vecka på särskolan, plus att hon varje vecka har specialgympa i en grupp med 2-3 elever för att träna just sina motoriska svagheter. De rider också 4-5 gg per termin. Allt för att träna balans och motorik och förbättra konditionen. Och kul är det givetvis också. I grundskolan har de också lite anpassad gympa med speciella rörelser som ska träna bort reflexer och sånt. Detta är alla barnen med på.
Hon tränas också med en metod som heter Praxis där varje ljud illustreras med en bild (orm = s, trumma = t, droppande kran = d) och hon är jätteduktig på att SÄGA alfabetet nu tack vare den metoden. Hon klarar inte f, t, d, n och r, men det beror på att hennes käke/tandlinje är delad framtill eftersom hon har läpp, käk och gomspalt.
Hon har precis förstått att bokstäverna ihop blir ett ord. Hon läser e, m, i, l och säger sen Emil. Just nu gör hon så med alla ord hon hittar i böcker och tidningar, dvs bokstaverar – men de flesta ord kan hon dock inte uttala alls än. Innan har hon bara läst ord som ordbilder, hon har länge parat ihop rätt bild med rätt ord utan problem. Det nya är att hon delar upp ordet i bokstäver och bokstaverar sig igenom ordet. Och det allra häftigaste är att hon säger bokstäverna och att fler och fler av hennes ljud blir mer och mer lika ”riktiga” ord. Hon har en bra språkmelodi och ofta kan man höra vad hon säger bara genom att lyssna på ordmelodin. Idag kan jag svära på att hon sa ”vad gör du?” fast hon inte sa ett enda ord rent.
Hon har också precis förstått vad siffrorna betyder. Innan har hon läst siffror som bokstäver, men att de betyder något har hon haft svårt att förstå. Nu har hon dock full koll upp till tio, och hon tecknar siffrorna upp till tio också. När hon glatt utbrast ”pem” till Fem myror-filmen på helt rätt ställe så fick jag tårar i ögonen.
Tove är sen i höstas inskriven i särskola och hon går där tre dagar per vecka och två dagar i sin gamla grundskola. Den största anledningen till att vi valde särskolan tre dagar per vecka är att Tove måste vistas i en tecknande miljö och det kunde inte grundskolan ställa upp på, tyvärr. Vi tjatar på dem att fritispersonalen måste få mer utbildning i TAKK eftersom Tove tecknar väldigt lite på fritis. Hon ”pratar” och visar vad hon vill istället, och de har inga större problem att förstå henne. Vi försöker få dem att förstå att hon kommer att teckna mer först när de själva använder tecken. Det finns personal som bromsar eftersom de tycker att de förstår henne. Att de indirekt tvingar henne att kommunicera på en ettårings nivå vill de inte förstå. Den som bromsat mest slutar till sommaren och till hösten tänker jag tvinga fritispersonalen att lära sig tecken. Det första de ska få lära sig är varför det är så viktigt för henne att vistas i en tecknade miljö.
I särskolan däremot tecknar all personal. De tecknar alltid till alla barn,även då Tove inte är där. De resonerar som så att de måste teckna hela tiden för att inte tappa förmågan. Framöver kan det komma ett annat barn som behöver tecken. Plus att många av deras barn är hjälpta av TAKK trots att de pratar normalt. TAKK ger språket en annan dimension som gör att de tar till sig instruktioner bättre tex. Tyvärr är det inte självklart att all personal på särskolor använder TAKK, i alla fall inte här i Blekinge.
Den
här sidan är en del av Toves hemsida som handlar om hennes dramatiska
födelse och hennes två handikapp, läpp-, käk- och gomspalt
(LKG) och otillräcklig hypofysfunktion. Tillbaka
till startsidan